Jag hade motgång i flera år. Svårt att sätta fingret vad som har hänt, men så är det. En dag hade jag allt, sambo,perfekt sexliv, barnet, hund, pengar, bra jobb och insatslägenhet. Jag hade hobbies och många "vänner".

Jag kommer ihåg hur lätt var det att vara gravid eller vara mammaledig. Jag var avslappnat och kunde hitta på aktiviteter med min lilla tös hela tiden. Jag kunde inte fatta hur folk ville inte sitta hemma med sina små barn! Jag var överlycklig, min dotter var lugn och överlycklig. Jag hann med allt, röjde hemma, tog hand om sig själv, tränade, gick och shoppade finfina kläder, levde en dröm....tror jag......

Idag, 7 år senare, är jag hemma med min andra tjej. Mina änglar ser lika ut, men har sååå olika personligheter. Min situation är heeelt annorlunda från det var då. För 7 år sen njöt jag av livet, idag försöker jag överleva varje dag och inte ge upp...jag har ett litet barn men har jättesvårt njuta i nuet. 

För ett par år sedan förlorade jag allt, antagligen på grund av ett fel fattat beslut, då rullade allt elände igång. Jag separerade, jag förlorade jobbet, började umgås med människor som påverkade mig helt fel, jag blev blåst av min kompanjon....alltså allt som kunde gå fel gick fel och lite till....

Så jag sitter hemma med min lilla tjej och mår dåligt. Min vardag full av ångest, depression och tristess. Nu tvingar jag mig att vara glad och försöka göra saker med mina döttrar, men det är inte så lätt om man vet inte när man ska äta nästa gång eller kommer de att stänga elen snart....

Alla säger att det spelar ingen roll om föräldrar är rika eller fattiga, det är kärleken till barnet som räknas...men idag kom jag fram, att det kan inte stämma så bra! Om mamma mår inte bra och knappt klarar av vardagen, hur kan hon ge positiva känslor till sitt barn?! Så min fråga är: "Kan fattiga föräldrar ge lika mycket positiv energi till sina barn?" Jag älskar mina barn, men jag ser inte hur kan jag prestera 100% om jag är inte hel, om jag har svårt att tycka om mig själv. 

Hur kunde allt gå så fel?!

En dag upptäckte jag att jag var uttråkad. Ja, jag hade mitt perfekta liv, men det saknades något. Jag började leta. Självklart, min sambo upptäckte min oro och missnöje. Då kom upp vårt gamla problem...Han är ju sexmissbrukare!!! Det skapade det största problemet som kan finnas i ett förhållande. Att lita på varandra!!! Så vi gjorde slut, självklart med drama! Han förstörde vår lägenhet och jag började festa :)! Mina föräldrar hjälpte mig med barnet. Mina kompisar tyckte synd om mig och tyckte att jag kan väl roa mig lite grann. Jag som hade det så jobbigt.

Då glömde jag hur bra jag hade det. Jag började tycka synd om mig och slösa bort pengar. Jag försökte hitta någon ursäkt hela tiden för mitt beteende och upptäckte att jag var utbränd. Mycket jobb, ett barn och fester...och detta var innan jag upptäckte knark.

Jag var där ute och letade efter en perfekt kille, som skulle förstå mig och skulle ta hand om mig. För jag kämpade nu med mitt företag och jag var så ensam! Nu var jag redan i den negativa spiralen och allt började gå åt helvete, men jag märkte inget, tills jag träffade HONNOM! Han förstod, han lyssnade och var så charmig att jag släppte min gard på en gång....han introducerade mig till central stimulerande preparat. Helt plötsligt jag började känna mig lycklig och hade sååå mycket energi, även när jag fick ta reda på att jag blev blåst på ett antal miljoner kronor. Där var jag, mitt världsbild var helt krossad. Jag kunde inte lita på någon än HAN. HAN visade mig vägen med hjälp av olika substanser. Nu ser jag mönstret, men då tyckte jag så mycket synd om mig själv, jag såg inte bättre. Redan där skulle jag skrika om hjälp! Då var det inte försent än.  

En gång i tiden jag hade allt. Jag hade ett bra jobb och en fin kille som jag fick ett barn med. Vi borde i centrala stan och hade många kompisar eller bekanta. Alla mina tjejkompisar var avundsjuka på mig för jag kunde köpa mig nya kläder, mitt barn hade den finaste barnvagnen och jag bodde i en 4a mitt i stan och jag var bara 29 år gammal och var på väg att starta mitt eget företag!!!

Men om man tar inte hand och vårdar det man har förlorar man allt, för alltid! Blir man för trygg med sin tillvaro, kommer man att förlora allt, för alltid!

Idag  överlever jag knappt. Jag är mammaledig med mitt andra barn. Jag bor ihop en man som jag älskar, men han varit kriminell i hela sitt vuxna liv och han har drogmissbruk, som han tycker är livsstil och inte missbruk.  Vi bor i en liten lägenhet i förorten.

Med min blogg vill jag hjälpa människor att överleva, när alla vänner, kompisar och bekanta slutar helt plötsligt att höra av sig. Jag vill hjälpa de som känner sig deprimerade för de vet inte vart ska man vända sig för att få hjälp. Jag vill hjälpa tjejer att se på sig själva som starka och självständiga! Jag vill hjälpa mig själv att lära känna mig igen och överleva detta missär!